Evangelisation

Evangelisation

En väldigt viktig fråga kyrkan idag behöver ställa sig är varför urförsamlingen i Jerusalem gick till templet.

Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. (Apg 2:46)

Medan de flesta kyrkor länge betraktat endast en sammankomst som något alla församlingsmedlemmar bör vara med på (söndagsgudstjänsten), till skillnad från andra kyrkliga aktiviteter under veckan som är frivilliga, så hade urförsamlingen alltså två sammankomster. Borde vi inte gå tillbaka till den bibliska församlingsstrukturen?

Jag läste en kommentar till detta Bibelställe som argumenterade för att den bibliska församlingsstrukturen hade återupprättats i de kyrkor som infört hemgrupper (cellgrupper), då har man en sammankomst för hela församlingen och en för den lilla gruppen i hemmen. Dock finns det tre anledningar till varför de urkristnas samling i templet inte var som en Gudstjänst de flesta kyrkor firar idag:

1. Den var utomhus.
2. Den ägde rum varje dag.
3. Den innehöll inte Nattvard.

Den tredje punkten är anmärkningsvärd, för det innebär att det inte var en fullblodig Gudstjänst. Nattvard firades enligt Apg 2:46 i hemgrupperna, det var snarare de som utvecklade sig till de Gudstjänster vi är vana vid. I templet gjorde man något annat! Som sagt tror jag det är av högsta vikt att vi listar ut vad och börjar göra likadant.

mary predikar

Apg 3:1 ger oss en ledtråd, det står att Petrus och Johannes gick till templet för att delta i den judiska tidebönen. Många har spunnit vidare på detta och argumenterat för att syftet både med att de kristna gick till templet och att de enligt senare delen av Apostlagärningarna gick till synagogorna, var att de identifierade sig som en del av judendomen och att det var självklart för dem att delta i den judiska Gudstjänsten.

Visst kan detta stämma till viss del, men man får inte dra det för långt – kristendomen innebar radikala skillnader gentemot judendomen på flera punkter. Bland annat ansågs templet inte ha någon funktion (Hebr 10), utan Fadern skulle tillbes överallt, inte bara i Jerusalem (Joh 4:21). Det var knappast för att de betraktade templet som extra heligt som den första församlingen samlades till tidebönerna i templet. Nej, förutom glädjen i att tillbe tillsammans med sina judiska syskon ville de nå ut med Guds Rike till dessa.

Det som händer i Apg 3 när Petrus och Johannes kommer till templet är ju nämligen att en förlamad man blir helad, en skara nyfikna samlas, Petrus predikar Evangeliet, många blir frälsta och sedan blir Petrus och Johannes arresterade. Väckelse bryter helt enkelt fram! Och i kapitel 5 är det tydligt att detta var ett syfte med tempelmötena:

Många tecken och under skedde bland folket genom apostlarnas händer. Och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall. (Apg 5:12)

Apostlarna blir fängslade på nytt på grund av väckelsemötena, varav en ängel gör nåt olagligt och befriar dem från fängelset med en solklar uppmaning från Herren:

Men en Herrens ängel öppnade på natten fängelsets portar och förde ut dem och sade: ”Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt som hör till detta liv.” När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och undervisade.  (Apg 5:19-21)

För att sammanfatta vad Jerusalemförsamlingen gjorde i templet – för dessa är de enda Bibelställen som finns att tillgå om det – var syftet att delta i tidebönerna, göra tecken och under samt förkunna Evangeliet. Det var helt klart utåtriktade möten till skillnad från de inåtriktade nattvardsfirande samlingarna i hemmen. De påminner lite om de evangelisationskampanjer, med betoning på att Evangeliet ska bekräftas med tecken och under, som missionsorganisationer arrangerar främst i Latinamerika, Afrika och Asien (se nedan). Dessa brukar man dock bara arrangera några dagar, för att sedan inlemma de nyfrälsta i församlingar. Urkyrkan hade kampanjmöten varje dag.

Det jag framför allt fascineras av var att alla kristna i Jerusalem var med på detta. Det var inte bara apostlarna som hade ett särskilt tempel-ministry vid sidan om den vanliga verksamheten. Alla var med på dessa väckelsemöten! Alla stod inte och predikade, många gjorde nog inte mycket mer än att be, men dessa möten var hela församlingens angelägenhet, för alla ville att fler skulle bli frälsta. Att samlas flera tusen när man evangeliserar ger många praktiska såväl som andliga fördelar: man väcker uppmärksamhet, det ger trygghet åt predikanterna, många kan hjälpa till med att be för sjuka och driva ut demoner, många kan svara på frågor när nyfikna själar undrar vad som står på, många ber, etc.

Detta måste återinföras! Vi kan inte argumentera för att urförsamlingen, apostlarnas egen församling som alla andra församlingar kommer ifrån, var en abnorm avart som betedde sig på ett sätt vi inte ska imitera. Eftersom vi har vant oss med enbart inåtriktade sammankomster läser vi ofta Bibeln med de glasögonen, trots att utåtriktade möten var självklara för dem. Jag har alltid trott att när Paulus gick till Synagogan och förkunnade Evangeliet, vilket han ofta gjorde när han kom till en ny stad, placerade han de nyfrälsta i en husförsamling och fortsatte evangelisera i Synagogan på egen hand. Apg 19:8-9 går emot den tesen:

Sedan gick han in i synagogan och under tre månader predikade han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike. Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ‘den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag höll han samtal i Tyrannus hörsal.

När Paulus blir utkickad tar han lärjungarna med sig, vilket förstås förutsätter att de hängde med honom till synagogan. Evangelisationen var hela församlingens angelägenhet som alla hängde med på.

Kyrkan formades av apostlarna under den Helige Andes ledning, och reflekterade hur de hade levt med Jesus. Och det livet var förstås väldigt evangeliserande och utåtriktat. Deras möten kunde vara i templet, i båten, på ett berg, på torget, vid vägkanten. Jesus uppmanade dem sedan att leva som Han levde och göra alla folk till lärjungar som håller de bud Han gett dem (Matt 28). Varför skulle gatuevangelisationen vara exkluderat från den uppmaningen? Vi vet att även om alla kristna inte är predikanter är alla kallade till att förklara sin tro för ickekristna (Kol 4:5-6, 1 Petr 3:15).

Så för att sammanfatta: Utåtriktade evangelisationssatsningar i det offentliga rummet bör göras lika självklart för församlingsmedlemmar som att fira Gudstjänst.

Församlingen Mosaik i Uppsala kallar detta för 50/50-visionen – hälften inåt, hälften utåt. Detta har vi uttryckt i att varannan husgruppssamling är inomhus, varannan ute på gatan, och Gudstjänsterna avslutades en period med att vi bjöd folk på pannkakor vilket lockade många ickekristna. Det har dock varit svårt att få med alla församlingsmedlemmar på visionen, många är vana vid den enbart inåtriktade kristendomen, och således struntar en hel del i de utåtriktade aktiviteterna.

Detta till trots ger vi inte upp vår vision, för vi vet att den är nödvändig. Det är absurt att i en tid när kyrkan tappar medlemmar i rasande takt så är det bara en pytteliten klick som är ute på gatan och evangeliserar. Vi måste återvända till den urkyrkliga modellen för att få den urkyrkliga församlingstillväxten: ”Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.” (Apg 2:47). Amen.

One thought on “Evangelisation”

Annonser

Enkelhet

Jesuskyrkan ska vara en husförsamlingsrörelse. Den normala, bibliska församlingen är en husförsamling, där lärjungar samlas i hemmen för att tillbe och på gatan för att sprida vidare Guds kärlek. Att församlingen skaffar sig en byggnad och samlar 100 personer eller mer är den obibliska avarten, det annorlunda. Kyrko­byggnader växte fram först under 300-talet och blev norm när kristendomen blev stats­religion och alla tvingades att vara kristna.

Det är väldigt vanligt att församlingar spenderar miljontals kronor på kyrkobyggnader. Dessa fungerar ungefär som Joakim von Ankas pengabinge: man låser in dyr utrustning, låter byggnaden stå tom mestadels och låter inte hemlösa sova där. Evangelisation definieras som att man antingen ska evangelisera själv på skolan och jobbet, eller att man ska ta med vänner till kyrkobyggnaden. Och målet med församlingstillväxt är inte att multiplicera och skapa nya församlingsenheter som i urkyrkan, utan att fylla byggnaden med ännu fler folk tills den blir så stor att man måste spendera hundratusentals kronor på att bygga om eller köpa nytt.

Husförsamlingar är mycket mer flexibla. När de växer delar de på sig, när de krymper flyttar de ihop med varandra. Församlingsmedlemmarnas hem används även när det inte är kyrkoaktiviteter, vilket är väldigt energieffektivt, och de innebär i regel inga utgifter för församlingen. De flesta saker som kyrkobyggnader används till kan utföras i hemmen, om än i mindre skala.

Många tror att en församlings ”normala” storlek skulle vara 100-200 människor, och många församlingsledare strävar efter att ha en med 1000-2000 människor. Men i urkyrkan var en normal storlek på en husförsamling 10-20 människor. Det är det ideal Jesuskyrkan ska sträva efter. Blir vi fler delar vi på oss. På så sätt kan vi också nå fler stadsdelar och nya sorters människor med det glada budskapet om Jesus.

Förutom att alla församlingar i Bibeln och den tidiga kyrkan var husförsamlingar så är världens största väckelse – den i Kina – en husförsamlingsväckelse. Här i Europa där byggnadsförsamlingar är norm upplever vi istället världens största insomning och sekularisering. Naturligtvis kan väckelse förekomma i byggnadsförsamlingar också, men väckelsen i Kinas underjordiska kyrka är så gigantisk och välsignad att det blir bara löjligt att påstå att vi måste ha byggnader av något slags effektivitetsskäl – egentligen är de rätt onödiga.

Jesus Army i Storbritannien är en husförsamlingsrörelse som länge bara samlades i sina kommuniteter, i hemmen och i tillfälliga lokaler som de hyr av andra. På senaste tiden har de dock byggt Jesus Centres som framför allt är sociala center för att hjälpa hemlösa, invandrare och andra samtidigt som de också används för gudstjänst och bönemöten. Det är byggnader som är öppna och använda nästan jämt, inte lyxbyggen som bara fylls på kväller och helger. Om Jesuskyrkan skaffar sig byggnader utöver kommuniteter så ska de ha denna målsättning: de ska vara öppna, enkla, hjälpa de fattiga och låta hemlösa sova i dem på nätterna.

IMAG5466-1-1

Jesuskyrkans enkelhetsideal gäller förstås inte bara lokaler utan framför allt vår egen livsstil! Vi vill sträva efter en enkel livsstil som i skarp kontrast till konsumtionssamhället säger nej till rikedom, lyx och onödigheter. Skriften säger att vi ska vara nöjda med mat och kläder (1 Tim 6:8), att vi inte ska använda smycken och dyrbarheter (1 Tim 2:9) samt att om vi har två av någonting ska vi ge bort det ena till en behövande (Luk 3:11). Allt för länge har kyrkan ignorerat eller bortförklarat dessa bibelord och i stället anammat den världsliga livsstil som nu håller på att förstöra världen. Vi måste vända om och tydligt proklamera att det är fel att vara rik, och vara ett ljus och salt i världen som visar att en annan värld är möjlig.

Denna enkelhet kommer göra det enklare för oss att ge mer till de fattiga, och vi kommer göra en stor insats för miljön! Om alla levde lika enkelt som Jesus gjorde skulle det inte finnas något klimathot. Hebreerbrevet säger ”Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har själv sagt: Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig.” (Hebr 13:5). Vi i Jesuskyrkan tänker hoppa ur ekorrhjulet och vägrar delta i konsumtionssamhällets mammondyrkan. Vi tänker leva enkelt och miljövänligt i organiska husförsamlingar, som hjälper de fattiga, evangeliserar på gatorna och tillber Jesus med hela sina hjärtan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Årsmöte 21 mars 2018

Välkomna att vara med på Jerusalemprojektets årsmöte via Skype! Onsdagen 21 mars kl 19:00 hörs vi på Skype för att gå igenom 2017 års resultat och spåna kring framtiden.

2017 var året då Jerusalemprojektet startade sin första kommunitet i Broby utanför Uppsala, och vi tog över driften av bloggen Hela Pingsten och podden Jesusfolket. Vad kan vi göra framöver för att främja enkelhet, evangelisation och egendomsgemenskap?

Välkomna att vara med och samtala om detta! För att vara med, skicka ett mail till micael.grenholm@gmail.com och säg att du är intresserad så ger han dig information om hur du är med på Skype.

Nyhetsbrev: JPs första kommunitet är igång!

Hej!

Jag skulle vilja uppdatera dig om vad vi står i just nu.


Kommuniteten

Äntligen är Jerusalemprojektets första kommunitet igång! Det är en liten början med tre personer – jag själv, Sarah Grenholm och Katarina Hedman – samt mästerkatten Kafka, uppdelade i två stugor i Broby utanför Uppsala. Stugorna kallar vi Igelkotten och Kafkas hus, och i brist på annat är det även kommunitetens tillfälliga namn.

Vi försöker ses varje dag och har ett veckoschema där vi turas om med att laga mat, diska och ansvara för andakt. Vi är med i husförsamlingen Mosaik och är kopplade till den svenska kommunitetsrörelsen samt hjälporganisationen Stefanushjälpen. Fortsätt läsa ”Nyhetsbrev: JPs första kommunitet är igång!”

Vision

Vår strävan är att Jerusalemkommuniteterna ska följa följande principer:

Jämlikhet – Vi vill leva i fullständig egendomsgemenskap för att bekämpa fattigdom och rikedom, hemlöshet och ensamhet. Vi vill att alla som har möjlighet att bidra gör det och vi vill visa gästfrihet och generositet gentemot människor utanför kommuniteten.

Hållbarhet – Vi vill leva enkelt och miljövänligt genom självhushållning så långt du är möjligt, vegansk och dumpstrad mat samt sparsamhet vad gäller elektronik och övriga konsumtionsvaror.

Församlingsliv – Vi bekänner oss till evangelisk kristen tro och ber, lovsjunger samt läser Bibeln tillsammans i kommuniteten. Alla som överlåter sig till kommuniteten fattar beslut tillsammans och utgör eller tillhör samma församling.

Familjegemenskap – Vi delar livet tillsammans över ålders- och etnicitetsgränser där alla får bidra, där vi ofta firar livet och där vi löser konflikter enligt Matteus 18. Vi vill att kvinnor och män ska vara fullständigt jämställda och vi tror på hållbara, livslånga kärleksrelationer eller celibat.

Gudsrikestjänst – Vi vill att Andens gåvor ska flöda och vi vill vara aktiva i evangelisation och mission. Våra kommuniteter ska vara lärjungatränande kommuniteter som ger utrymme för kreativitet och personlig kallelse.

E17

Skärmavbild 2016-09-02 kl. 23.41.21

Bibeln berättar att den första, apostoliska församlingen i Jerusalem levde i egendomsgemenskap så att ingen behövde lida nöd:

Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. (Apg 2:44-45

Hela skaran av dem som kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen kallade något av det han ägde för sitt utan de hade allt gemensamt… Ingen av dem led någon brist, för alla som hade mark eller hus sålde sådant som de ägde och bar fram betalningen för det som sålts och lade ner det vid apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter hans behov. (Apg 4:32, 34-35)

Vi tror att detta sätt att vara lärjunge och bedriva församling behövs idag. För att effektivt bekämpa fattigdomen bland oss, för att stärka enhet och andligt liv, och för att visa världen ett helgat sätt att leva som inte utnyttjar jordens resurser eller exploaterad arbetskraft.

Inom Jerusalemprojektet har vi sedan pingsten 2016 en distanskommunitet vars syfte är att förbereda dess medlemmar för ett liv i egendomsgemenskap. Denna egendomsgemenskap med tillhörande kommunitet/er vill vi sätta igång med 2017. Vi drömmer om att kunna starta två kommuniteter samtidigt eller nära inpå varandra, en på landet och en inne i en ort. Vi tänker oss Uppland eller pendlingsavstånd till Uppsala.

Vi kallar denna vision för E17 – Egendomsgemenskap 2017. Och vi behöver hjälp i bön och i handling för att den ska bli verklighet. Vi ber för kommuniteter som är miljömässigt hållbara, där enkelhet och jämlikhet råder, där Andens gåvor har fritt spelrum, där evangelisation, bibelläsning och bön är naturligt, och där vi bär varandras bördor och hjälps åt att leva som kristna.

Om du är intresserad av att veta mer, stötta oss eller gå med, kontakta oss!

Kallelse till extra årsmöte

Styrelsen för Jerusalemprojektet har beslutat att kalla till extra årsmöte för val av ny styrelse. Detta för att styrelsen ska spegla distanskommunitetens medlemmar bättre då distanskommuniteten använder Jerusalemprojektets konto. Det extra årsmötet kommer ske online via Skype söndagen 31 juli 21:00. Skicka en kontaktförfrågan till micael.grenholm om du vill vara med.